Många är historierna om Ragdollens bakgrund och allt startade i USA. Den dokumenterade historien är något förvirrande och många gånger motsägelsefullt, vissa bitar är även bevisad att vara genetiskt omöjligt.

Ragdollen är en ung ras och har endast funnits sedan 1962. Den framavlades i Kalifornien. Ursprunget tros vara Ann Bakers granne Mrs Pennels katt, Josephine, en vit långhårig Angora/Perser typ och en Birma hane och fick bl a två brunmaskade mitted-pojkar. Dessa parades tillbaka på mamman - avkomman från den linjen kallades "lightside". För att undvika inavel började man att använda en annan honkatt. Det var en Burma och avkommorna från denna linje kallades "darkside". Från dessa två sidors korsningar stammar dagens Ragdolls. Rasens första uppfödare, Ann Baker bosatt i Riverside, gav den dess namn, Ragdoll (trasdocka), för att hon tyckte den kändes lika lealös som en trasdocka.

Hon påstod dessutom att Ragdollen inte kände smärta. Detta upprörde olika kattorganisationer som inte ville ha med rasen att göra. Efter att tag bröt sig en grupp uppfödare loss från Ann Baker och arbetade för att få rasen godkänd i olika kattorganisationer. Historien bakom detta beteende var att Josephine blev påkörd av en bil och Ann Bakers granne, som arbetade på universitetet, räddade henne. Under den här tiden som Josephine var tvungen att stanna inomhus blev hon något tamare. När hon sedan födde nästa kull var kattungarna mycket avslappnade och sociala än vad hennes kullar varit innan olyckan. Ann Baker påstod att Josephines gener hade ändrats efter  bilolyckan, vilket är ganska osannolikt. Ann Baker påstod även att Josephine hade fått nya gener inplanterade på universitetet.

En annan teori var att Josephine hade en mutation i hennes reproduktiva celler vilket är möjligt i teorin, men högst omöjligt  eftersom det vara mer än en gen som ger temperametet åt kattungarna Naturligtvis känner Ragdollen, som alla andra katter, normal smärta men har större tolerans innan den säger till.

Att katten ibland slappnar av och känns som en trasdocka (ragdoll) när man tar upp den beror bara på att den är ovanligt tillitsfull. Ragdollen kom till Europa 1981, men det dröjde ytterligare tio år innan den kom till Sverige.

Rasen godkändes av amerikanska CFA 1983 och 1992 godkände FIFe ragdoll som ras, men bara bicolour-varianten fick certificatstatus. I januari 1997 fick colourpoint-varianten certifikatstatus, och i januari 1999 blev även den tredje varianten, mitted, godkänd för certifikatstatus. I Januari 2005 godkände FIFe även röd, cream, blå-cream, tortie och tabby.

Stor och muskulös
Ragdollen är en maskad katt, med eller utan vitt, och finns i färgerna brun, blå, choklad och lila. Tre olika varianter förekommer; colourpoint, mitted och bicolour. Ragdollen är stor, muskulös och tyngre än dess utseende tyder på. Den utvecklas långsamt och växer fram till 3 - 4 årsåldern. En hane kan väga mellan 7-10 kg medan honorna är markant mindre c:a 4 - 6 kg. Den har ett brett kilformat huvud med välutvecklad haka. Ögonen är stora och ovala och färgen ska vara blå. Den mjuka pälsen är semilång, tät och silkig, den tovar sig inte, den har nästan inget underull.

Kännetecknande för Ragdoll - den kan slappna av komplett som en trasdocka
Ragdoll är en lugn och lite lat katt. Den gillar att bli ompysslad. Det är inte en katt som ligger högst upp på bokhyllan (kan diskuteras), utan håller sig oftast på marknivå. Ragdollen är tillgiven och kelig. Ragdollen följer  ofta sin ägare bland annat för att se om det händer något och den är mycket sällskapssjuk. Ragdollen är lugnare än persern fast nu och då kan den få "kattfnatt", men det är snabbt övergående. Ragdollen är orädd för främmande människor. Den kommer lätt överens med andra katter eller hundar. Ragdollen behöver sällskap, som flertalet andra katter, och bör inte vara ensamkatt. Den har också en speciell gångstil, den går nämligen brett isär med bakbenen och får på så sätt en vaggande gång. En annan egenhet för Ragdollen är att när den lägger sig ner, lägger den först ner skuldran och därefter resten av kroppen. Bli inte heller överraskad om ni träffar på en Ragdoll sovande på rygg med alla ben brett isär detta är nämligen ganska vanligt hos denna mycket avslappnade och tillitsfulla ras.